Ingrid Savage Jag antar att mitt \u00f6de att engagera mig i internationella studentm\u00f6jligheter b\u00f6rjade under min barndom n\u00e4r mina f\u00f6r\u00e4ldrar exponerade v\u00e5r unga familj f\u00f6r \u201cden stora vida v\u00e4rlden\u201d strax efter andra v\u00e4rldskrigets slut.<\/p>\n\n\n\n Vi reste fr\u00e5n Seattle, Washington till Sverige 1948, d\u00e4r min far tilldelades ett Guggenheimstipendium f\u00f6r att undervisa vid Uppsala universitet. Jag var n\u00e4stan fyra \u00e5r n\u00e4r vi l\u00e4mnade Seattle och den upplevelsen ingav mig en k\u00e4rlek till att resa och uppleva livet i en kultur som var mycket mindre bekv\u00e4m \u00e4n mitt liv i USA. Om Ingrid: 26 oktober 2022 F\u00f6r att fira v\u00e5rt 50-\u00e5rsjubileum under 2018\/19 har vi samlat ber\u00e4ttelser och profiler av personer och institutioner som har hj\u00e4lpt oss att bygga v\u00e5r organisation, som f\u00f6rst b\u00f6rjade som en persons dr\u00f6m 1968. Vi kommer att presentera en ber\u00e4ttelse per vecka p\u00e5 v\u00e5r blogg. Njut av dessa \"50 f\u00f6r 50\"-profiler som presenterar ASSISTs...<\/p>","protected":false},"author":1,"featured_media":57369,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"_monsterinsights_skip_tracking":false,"footnotes":""},"categories":[134,135],"tags":[],"class_list":["post-57262","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-50-stories","category-blog"],"acf":[],"yoast_head":"\n
Styrelseledamot i ASSIST och f\u00f6r\u00e4lder till Alum \u201989<\/em><\/strong><\/em><\/p>\n\n\n\n
\u00c4ven om Sverige f\u00f6rblev neutralt under hela kriget hade det \u00e4nd\u00e5 lidit mycket - och under mina unga \u00f6gons linser levde jag i \u201cden gamla goda tiden\u201d. V\u00e5r unga familj promenerade \u00f6verallt eller cyklade som alla andra. Det kom ingen mj\u00f6lkleverans till v\u00e5r ytterd\u00f6rr som det hade gjort hemma i Seattle. Varje morgon var det lilla jag som gick ner f\u00f6r fyra trappor och korsade v\u00e4gen till mejeriet, d\u00e4r jag fick i uppdrag att fylla p\u00e5 v\u00e5ra gr\u00e4dd- och mj\u00f6lkhinkar och samla ihop flera vaxpappers- och tvillingf\u00f6rpackade sm\u00f6rbitar. H\u00e4star och barnvagnar var vanliga.
Det fanns n\u00e5gra bilar, inga stormarknader. V\u00e4dret var m\u00f6rkt i flera m\u00e5nader varje \u00e5r och vi bar tunga rockar, vantar och yllem\u00f6ssor utom under de flyktiga sommarm\u00e5naderna. Jag gick \u00f6ver ett f\u00e4lt till f\u00f6rskolan i min kungsbl\u00e5 overall (min skoluniform) och blev v\u00e4n med grannbarnen. Elektriska lampor anv\u00e4ndes sparsamt och stearinljusen fl\u00e4mtade runt om i v\u00e5r l\u00e4genhet p\u00e5 kv\u00e4llarna. Min s\u00e4ng i h\u00f6rnet av det andra sovrummet var en l\u00e5ng m\u00e5lad f\u00f6rvaringskista med klassisk skandinavisk design. N\u00e4r jag nu ser tillbaka levde jag verkligen i en tid som tillh\u00f6r det f\u00f6rflutna.
Detta var min f\u00f6rsta erfarenhet av att bo utomlands, och under hela min ungdom hade jag m\u00f6jlighet att bes\u00f6ka Sverige flera g\u00e5nger f\u00f6r att umg\u00e5s med v\u00e4nner och kusiner. En sommar i ton\u00e5ren bodde jag hos en svensk familj i deras stuga vid kusten, och jag studerade vid Stockholms universitet under en del av mitt f\u00f6rsta \u00e5r p\u00e5 college.
N\u00e4r min man och jag hade f\u00e5tt ut v\u00e5ra tre barn i vuxenlivet fortsatte v\u00e5ra egna resor, och jag har alltid tyckt om att vara i l\u00e4nder och kulturer d\u00e4r jag k\u00e4nde att jag upplevde den typ av liv som jag mindes p\u00e5 1940-talet i Sverige. Jag har alltid k\u00e4nt en samh\u00f6righet med m\u00e4nniskor i utvecklingsl\u00e4nder som Kina p\u00e5 1980-talet, Indien p\u00e5 1990-talet, \u00d6steuropa och Afrika, Sydostasien, Sydamerika och Mexiko. Med tid \u00f6ver och en nyfikenhet p\u00e5 att hj\u00e4lpa de utsatta b\u00f6rjade jag arbeta som volont\u00e4r och st\u00f6dja n\u00e5gra humanit\u00e4ra frivilligorganisationer som gav mig erfarenheter fr\u00e5n Moldavien, Afrika, Indien och andra platser.
Min tid som volont\u00e4r i Rum\u00e4nien och Moldavien (d\u00e4r jag hj\u00e4lpte till p\u00e5 barnhem och sjukhus) var givande. Det k\u00e4ndes som om jag \u00e5terupplevde samma typ av milj\u00f6 som jag hade i Sverige som 4- och 5-\u00e5ring.
F\u00f6r ungef\u00e4r fyra \u00e5r sedan blev jag kontaktad av Andrew Wooden, styrelseledamot i ASSIST, som fr\u00e5gade om jag ville g\u00e5 med i ASSISTs styrelse. V\u00e5r sv\u00e4rdotter Pippa Bond fr\u00e5n Australien (ASSIST \u00e5rskull \u201989) hade varit styrelseledamot i ASSIST i flera \u00e5r. Efter att ha gift sig med v\u00e5r son och flyttat till Los Angeles var Pippas styrelseperiod slut och hennes hektiska karri\u00e4r och kraven p\u00e5 att bilda familj kr\u00e4vde mer fritid.
Vid deras f\u00f6rsta gemensamma styrelsem\u00f6te fick Andrew veta av Pippa att hennes man, Stanley Savage Jr, och hans yngre bror Walker hade g\u00e5tt p\u00e5 och tagit examen fr\u00e5n Choate Rosemary Hall. Andrew och hans fru, som b\u00e5da arbetade p\u00e5 antagningskontoret p\u00e5 Choate, k\u00e4nde v\u00e5r familj v\u00e4l. Vi hade h\u00e5llit kontakten med varandra genom v\u00e5ra gemensamma Choate-v\u00e4nner och de gladde sig \u00e5t den \u201clilla v\u00e4rldens\u201d tillf\u00e4llighet att en ASSIST-alumn fr\u00e5n Australien, som studerade vid Taft, fortsatte med college i \u00f6st och tog sin juristexamen i New York, gifte sig med en Seattle-pojke fr\u00e5n Choate med ett annat efternamn \u00e4n Bond.
Pippa informerade Andrew om att jag hade varit i Moldavien flera g\u00e5nger och arbetat som volont\u00e4r p\u00e5 barnhem och sjukhus. Jag hade f\u00e5tt en del kontakter d\u00e4r, och eftersom ASSIST aktivt rekryterade ASSIST Scholars fr\u00e5n Moldavien och jag hade lite k\u00e4nnedom om landet, fr\u00e5gade Andrew om jag var intresserad av att g\u00e5 med i styrelsen.
Jag \u00e4r hedrad \u00f6ver att ha f\u00e5tt den h\u00e4r fantastiska m\u00f6jligheten att tv\u00e5 g\u00e5nger om \u00e5ret samlas med en grupp l\u00e4rare och engagerade m\u00e4nniskor som vill ge studenter fr\u00e5n andra l\u00e4nder m\u00f6jlighet att studera i v\u00e5rt land.
Min tid med att intervjua unga moldaviska akademiker har varit mycket givande. Moldaviens landsamordnare, Julia Moldovan, och hennes avlidne make, professor Dmitru Moldovan, har varit extremt g\u00e4stv\u00e4nliga mot mig och mina medintervjuare. Jag har l\u00e4rt mig mycket om landet, och jag finner stort n\u00f6je i att vara d\u00e4r eftersom milj\u00f6n v\u00e4cker s\u00e5 m\u00e5nga minnen av atmosf\u00e4ren i mitt tidiga liv i Sverige.
Under intervjuerna i januari \u00e4r dagarna korta, gatorna \u00e4r fulla av vandrande \u201cbuntar\u201d med ulljackor, halsdukar och vantar, knarrande sn\u00f6 och is t\u00e4cker trottoarerna, d\u00e4mpade lampor visar v\u00e4gen, livliga marknader s\u00e4ljer bivaxljus, honung, ostar och inlagda gr\u00f6nsaker... Under tiden i intervjurummen presenterar 48 ljusa, energiska och hoppfulla stipendiater sina b\u00e4sta sidor p\u00e5 felfri engelska med underbara historier, fantastiska id\u00e9er, talanger och stora f\u00f6rhoppningar om att f\u00e5 vara en del av ASSIST och alla de \u00e4ventyr som ett ASSIST-stipendium erbjuder.<\/p>\n\n\n\n
Ingrid studerade vid Stockholms universitet i Sverige och vid University of Washington, d\u00e4r hon 1967 tog en kandidatexamen i konst och skandinaviska spr\u00e5k- och litteraturstudier. Idag bor Ingrid i Seattle, WA, tillsammans med sin make Stan. Hon \u00e4r ocks\u00e5 sv\u00e4rmor till Pippa Bond, tidigare styrelseledamot i ASSIST och ASSIST Scholar vid Taft School (1988\/89). Ingrid \u00e4r medlem i ASSIST-styrelsens kommitt\u00e9er f\u00f6r utveckling, alumnirelationer och styrning.<\/p>\n\n\n![\"\"\/](\"https:\/\/images.squarespace-cdn.com\/content\/v1\/62044d0103ed5553947f0f96\/9061e917-0506-44df-9d92-edd7dca7a6ce\/Ingrid.jpg\")
<\/figure>\n<\/div>","protected":false},"excerpt":{"rendered":"