50 berättelser under 50 år: Ingrid Savage, styrelseledamot i ASSIST och förälder till alumn ’89

17 augusti 2022

För att fira vårt 50-årsjubileum under 2018/19 samlade vi in berättelser och profiler av personer och institutioner som har hjälpt oss att bygga vår organisation, som först började som en persons dröm 1968. Vi kommer att presentera en berättelse per vecka på vår blogg. Njut av dessa "50 för 50"-profiler som presenterar ASSISTs engagerade styrelseledamöter, dynamiska personal, välkomnande värdfamiljer och entusiastiska ASSIST Scholars.

Ingrid Savage
Styrelseledamot i ASSIST och förälder till Alum ’89

Jag antar att mitt öde att engagera mig i internationella studentmöjligheter började under min barndom när mina föräldrar exponerade vår unga familj för “den stora vida världen” strax efter andra världskrigets slut.

Vi reste från Seattle, Washington till Sverige 1948, där min far tilldelades ett Guggenheimstipendium för att undervisa vid Uppsala universitet. Jag var nästan fyra år när vi lämnade Seattle och den upplevelsen ingav mig en kärlek till att resa och uppleva livet i en kultur som var mycket mindre bekväm än mitt liv i USA.

Även om Sverige förblev neutralt under hela kriget hade det ändå lidit mycket - och under mina unga ögons linser levde jag i “den gamla goda tiden”. Vår unga familj promenerade överallt eller cyklade som alla andra. Det kom ingen mjölkleverans till vår ytterdörr som det hade gjort hemma i Seattle. Varje morgon var det lilla jag som gick ner för fyra trappor och korsade vägen till mejeriet, där jag fick i uppdrag att fylla på våra grädd- och mjölkhinkar och samla ihop flera vaxpappers- och tvillingförpackade smörbitar. Hästar och barnvagnar var vanliga.

Det fanns några bilar, inga stormarknader. Vädret var mörkt i flera månader varje år och vi bar tunga rockar, vantar och yllemössor utom under de flyktiga sommarmånaderna. Jag gick över ett fält till förskolan i min kungsblå overall (min skoluniform) och blev vän med grannbarnen. Elektriska lampor användes sparsamt och stearinljusen flämtade runt om i vår lägenhet på kvällarna. Min säng i hörnet av det andra sovrummet var en lång målad förvaringskista med klassisk skandinavisk design. När jag nu ser tillbaka levde jag verkligen i en tid som tillhör det förflutna.

Detta var min första erfarenhet av att bo utomlands, och under hela min ungdom hade jag möjlighet att besöka Sverige flera gånger för att umgås med vänner och kusiner. En sommar i tonåren bodde jag hos en svensk familj i deras stuga vid kusten, och jag studerade vid Stockholms universitet under en del av mitt första år på college.

När min man och jag hade fått ut våra tre barn i vuxenlivet fortsatte våra egna resor, och jag har alltid tyckt om att vara i länder och kulturer där jag kände att jag upplevde den typ av liv som jag mindes på 1940-talet i Sverige. Jag har alltid känt en samhörighet med människor i utvecklingsländer som Kina på 1980-talet, Indien på 1990-talet, Östeuropa och Afrika, Sydostasien, Sydamerika och Mexiko. Med tid över och en nyfikenhet på att hjälpa de utsatta började jag arbeta som volontär och stödja några humanitära frivilligorganisationer som gav mig erfarenheter från Moldavien, Afrika, Indien och andra platser.

Min tid som volontär i Rumänien och Moldavien (där jag hjälpte till på barnhem och sjukhus) var givande. Det kändes som om jag återupplevde samma typ av miljö som jag hade i Sverige som 4- och 5-åring.

För ungefär fyra år sedan blev jag kontaktad av Andrew Wooden, styrelseledamot i ASSIST, som frågade om jag ville gå med i ASSISTs styrelse. Vår svärdotter Pippa Bond från Australien (ASSIST årskull ’89) hade varit styrelseledamot i ASSIST i flera år. Efter att ha gift sig med vår son och flyttat till Los Angeles var Pippas styrelseperiod slut och hennes hektiska karriär och kraven på att bilda familj krävde mer fritid.

Vid deras första gemensamma styrelsemöte fick Andrew veta av Pippa att hennes man, Stanley Savage Jr, och hans yngre bror Walker hade gått på och tagit examen från Choate Rosemary Hall. Andrew och hans fru, som båda arbetade på antagningskontoret på Choate, kände vår familj väl. Vi hade hållit kontakten med varandra genom våra gemensamma Choate-vänner och de gladde sig åt den “lilla världens” tillfällighet att en ASSIST-alumn från Australien, som studerade vid Taft, fortsatte med college i öst och tog sin juristexamen i New York, gifte sig med en Seattle-pojke från Choate med ett annat efternamn än Bond.

Pippa informerade Andrew om att jag hade varit i Moldavien flera gånger och arbetat som volontär på barnhem och sjukhus. Jag hade fått en del kontakter där, och eftersom ASSIST aktivt rekryterade ASSIST Scholars från Moldavien och jag hade lite kännedom om landet, frågade Andrew om jag var intresserad av att gå med i styrelsen.

Jag är hedrad över att ha fått den här fantastiska möjligheten att två gånger om året samlas med en grupp lärare och engagerade människor som vill ge studenter från andra länder möjlighet att studera i vårt land.
Min tid med att intervjua unga moldaviska akademiker har varit mycket givande. Moldaviens landsamordnare, Julia Moldovan, och hennes avlidne make, professor Dmitru Moldovan, har varit extremt gästvänliga mot mig och mina medintervjuare. Jag har lärt mig mycket om landet, och jag finner stort nöje i att vara där eftersom miljön väcker så många minnen av atmosfären i mitt tidiga liv i Sverige.

Under intervjuerna i januari är dagarna korta, gatorna är fulla av vandrande “buntar” med ulljackor, halsdukar och vantar, knarrande snö och is täcker trottoarerna, dämpade lampor visar vägen, livliga marknader säljer bivaxljus, honung, ostar och inlagda grönsaker... Under tiden i intervjurummen presenterar 48 ljusa, energiska och hoppfulla stipendiater sina bästa sidor på felfri engelska med underbara historier, fantastiska idéer, talanger och stora förhoppningar om att få vara en del av ASSIST och alla de äventyr som ett ASSIST-stipendium erbjuder.

Om Ingrid:
Ingrid studerade vid Stockholms universitet i Sverige och vid University of Washington, där hon 1967 tog en kandidatexamen i konst och skandinaviska språk- och litteraturstudier. Idag bor Ingrid i Seattle, WA, tillsammans med sin make Stan. Hon är också svärmor till Pippa Bond, tidigare styrelseledamot i ASSIST och ASSIST Scholar vid Taft School (1988/89). Ingrid är medlem i ASSIST-styrelsens kommittéer för utveckling, alumnirelationer och styrning.